Tankar
När jag red Chess idag kom minnena fram. Har haft för stressigt för att tänka klart.
Chess var den hästen som lärde mig grunderna och lite över det. Tack vare henne är jag på den nivån jag är idag. Trots att jag får träffa henne varje gång jag rider Felle, så är det inte direkt ofta (är ju inte hemma så ofta.)
Men jag får inte rida som jag vill, jag får inte ta henne på en promenad, jag får inte göra det vi brukade göra.
När jag tog ut henne på ängen och släppte henne, hon galopperade som en idiot, men kom när jag ropade.
Har aldrig haft det bandet med någon häst förut, men bandet försvinner lite lite hela tiden. Snart kommer det vara borta känns det som. Men jag kommer alltid minnas, och jag hoppas att Chess också kommer göra det.
Tack för de åren jag fick älskade hästen.
